Nyheter

Nyhet 1:

Shanghai har blivit varmt. På riktigt. Jag vaknar svettig på morgonen och ägnar en kvart åt  att först slå på luftkonditioneringen och njuta av den fånigt kalla vinden en stund för att sedan stänga av den och vänta ett par minuter tills svettillstånd åter råder bara för att då upprepa processen.

När jag går ut slår omedelbart en otrolig hetta emot mig. Det gassande solskenet och de trettiofem graderna får genast hela min kropp att bli totalt avslappnad. Jag njuter av att långsamt känna en rysning av avslappning gå genom min kropp. Från mitt huvud, över ryggen, snabbt över benen, för att sedan lägga sig som två tunga värmeklampar i fötterna. Tungt går jag mot mitt mål, och hela tiden är jag medveten om hur otroligt avslappnad hela min kropp är, hur min puls antagligen ligger på ett par slag i minuten, och jag njuter av tanken att det snart kommer bli ytterligare en fem, sex grader varmare. Jag blir genast svettig och får stora fläckar på mina kläder, men det stör mig inte. Jag är inte ensam.

Häromdagen var det nästan otäckt. Jag åkte tunnelbana förlagd utomhus. Inne i vagnen är det luftkonditioneringskallt, men hela tiden ser jag trötta, svettiga och röda ansikten samt blöta kläder. När jag lutar mig mot fönstret känner jag hur varmt det är från hettan utanför, och när dörrarna öppnas strömmar varmluft in. Det är så olikt allt jag är van vid, och det känns nästan overkligt. Jag tänker på alla de gånger jag förbannat kyla och kan inte låta bli att le för mig själv.

Utomhuslivet blir begränsat eftersom kineserna flyttar in i kylda hus om dagen, men det är desto livligare på natten. Jag promenerade just hem efter en afton med en rätt nyfunnen vän (ny sorts kines, intressant möte!) och var överallt omringad av killar och män sittande på stolar de ställt på gatan. De sitter där utan tröja och tittar framför sig. En del pratar, en del gör det inte, men alla är ute. En kissade i en hög sopor vid gatukanten. Jag köpte frukt och blev ledd av en jättetrevlig dam in på en sidogata för att där tvätta mitt inköp. Passade på att skölja av mina underarmar i det naturligt ljumna vattnet, vilket får ses som något av det käckaste man kan göra en sommarkväll. Ljummet vatten är otroligt underskattat. Jag gör det mesta i det; tvättar mig i det, dricker det, borstar mina tänder i det och svalkar mig i det.

Ibland blir det plötsligt mörkt. Himlen blir på bara tio minuter helt gul och man måste tända lampan inomhus. Sedan börjar det blixtra frenetiskt och det börjar störtregna. Är man på humör kan man då med fördel ta på sig badshortsen, gärna utan underkläder, och gå ut och njuta en stund. Sedan blir det ljust igen.

Nyhet 2:

Vi har känt varandra länge nu, min cykel och jag. Den har gett mig mycket glädje, låtit mig upptäcka mycket saker och fått mig att känna mig fri i detta samhälle fullt av säkerhetsvakter. Tillsammans har vi fört kampen om mitt universitets ingång och tillsammans har vi lidit av kyla och dåligt väder. Jag har låtit den testa sina gränser på skumpiga vägar, och jag har många gånger fått den att önska den hade fler växlar. Vi har i uppförsbacke kört om elmopeder, mest för att visa att vi kunde, och vi har med flit kört över många vattenpölar för att känna det ljumna, steniga, vattnet skvätta upp på mina vader. Vi har brutit mot många trafikregler och vi har tillsammans byggt upp en känsla av självsäkerhet i trafiken såväl som en allt starkare avsky för bilar och deras fånigt överdrivna dimensioner. Jag har tagit väl hand om den. När kedjan varit torr har jag låtit olja den, när den varit lös har jag låtit spänna den. När bakskärmen föll av en gång lät jag sätta dit en ny och när bromsvajern plötsligt lossnade en dag lät jag sätta dit en ny. När låset rostade sönder (vilket faktiskt hände idag) köpte jag omedelbart ett nytt, och när kedjan en gång hoppade och fick mig att ramla omkull blev jag inte arg. Istället lärde jag mig att uppskatta det sår jag fick på foten, och tyckte efter en stund till och med att det såg rätt sexigt ut med en inte bara dammig utan även blodig fot. Men nu är vi inte längre tillsammans. Det nya lås jag köpte idag var kanske inte stort nog, eller så blir jag straffad för att inte ha följt de direktiv naturen gett mig (och alla andra människor om man bara lyssnar), för min cykel är nu inte mer i min ägo. Den har blivit stulen, och kan därför räknas som mitt livs första stulna cykel. Kära "Megabike mega supper", jag hoppas din nya ägare behandlar dig väl!

Nyhet 3:

Jag har fått en säkerhetsvakt att tro att vi är vänner. Jag tvingades häromdagen till konversation med den vakt jag nog avsyr mest, eftersom jag ville köpa tvätta kläder-kuponger. Eftersom vi tidigare haft dispyter, där jag bland annat sagt till honom att han beter sig som en barnunge, har vår relation varit lite kylig. Denna gång sa han dock på ett vänligt sätt "好热", "väldigt varmt" och tittade ut genom fönstret. Jag tänkte att det kunde vara nyttigt för kampen att få dem att inte hata mig så vi diskuterade vädret en stund och vi står nu på betydligt bättre fot med varandra. Trodde han! Ha!, vänta du bara, säger jag.