Skolstart

ALL utbildning är på kinesiska. Ja, alltså hundra procent kinesiska. Hon står vid sin gröna tavla och pratar kinesiska, hej och hå. Första lektionen var jag skräckslagen. Vore jag en person som svettas när jag är nervös hade jag antagligen anlagt simbassäng i vårt lilla, men väl luftkonditionerade, klassrum med utsikt över idrottsplanen. Istället nästan skakade jag varje gång hon tittade på mig; vad gör jag om hon frågar något och jag inte förstår? Kommer alla förstå att jag är placerad i en högre nivå än jag förtjänar? Kommer folk försiktigt men ack så sarkastiskt fnissa åt mig?

Nu efter andra lektionen känns det dock bättre. Dels eftersom jag idag förstod mer (skakar man mindre förstår man mer), och för att jag insett att jag inte är ensam i min klass. Vid högläsningen hörde jag snarare till det övre skiktet, vilket får ses som bra eftersom ingen någonsin lärt mig uttalet. En kille bredvid mig, Jonas från Kalifornien, verkar uppleva det hela på samma sätt. Vi förstår varsina delar av vår lao shi:s (erfarna mästares) meningar, så vi kompletterar varandra. Jag har dessutom bestämt mig för att jag ska lära mig detta språk, det får gå åt den svett (om jag nu hade varit en person som svettas) som behövs. Så länge vår erfarna mästare frågar mig en fråga och jag liksom bara kan le mot henne som svar, då vet jag att jag måste hem och lära mig mer ord ord ord.

Sedan bidrar även denna fantastiska eftermiddag till mitt glada humör; jag köpte ju för tusan en cykel. Ja, jag har bestämt mig för att trotsa ödet och plötsligt bli en av de ibland många många tiotals cyklar som samtidigt passerar en korsning. Sedan passerade jag blombutiken med den trevliga personalen på en sidogata nära mitt hem. Hon kände igen mig, och genast kom hon ut och vi började diskutera vilken blomma jag skulle köpa härnäst. Jag behövde inte repetera min adress när hon erbjöd sig köra hem min stora blomma på sin moped, utan hon körde glatt iväg och stod och väntade när jag kom hem. Jag älskar livet på gatorna i denna stad. Överlag är jag väldigt förtjust i att folk är utomhus och umgås. Jag älskar denna stad, antagligen mer än någon annan stad.

När jag kom hem (efter att ha släpat min cykel på tunnelbanan) var vår hemhjälp här, så då fick jag ännu mer övning av min kinesiska. Denna gång diskuterade vi var jag skulle ställa blomman. Jag säger blomma, trots att det egentligen är mer av en trädväxt, men jag vet inte hur man säger det på kinesiska.

Nu lyssnar jag på tysk schlager och känner mig som min ystra syster när hon är ute på sina dansbandsäventyr. Snart kommer Bo och en gemensam fransk vän hem. Antagligen beställer vi hem lite mat och dricker importerat vin på balkongen. 今天我很高兴. Idag är jag glad.