Tre dagar senare

Det finns naturligtvis hur mycket som helst att säga, men just nu låter jag det mesta sjunka in så kanske jag återkommer med analys senare. Det är fortfarande fantastiskt att vara här. Lägenheten är även den fantastisk och fungerar bra som viloplats när jag vill lugna ner mig efter en hård dag i staden. Det tär på krafterna att varje gatupassage är ett äventyr på liv och död, eller att varje konversation består av 5 % engelska, 10 % kinesiska och 85 % kroppsspråk.

Jag och min hyresvärd Bo, 波, var just och åt middag med en bekant till honom. En amerikan utsänd  som representant för sitt företag i Asien, främst situerad i Shanghai och Indien. Han var trevlig och lättsam, fast jag kommer nog inte börja tänka som han. Många västerlänningar här verkar sky det kinesiska; de äter ingen kinesisk mat och har i stort sett bara andra västerlänningar som vänner. De menar att man inte KAN vara vän med kineser eftersom man har så olika synsätt. Det har vi i och för sig, och nu har jag förvisso relativt sett rätt lite erfarenhet av kineser, men att man kan vara vänner med dem är ett faktum. Inte bara med den klump väldigt västernifierade kineser som min vän Bo ingår i. Hursomhelst, restaurangen vi var på hade tre kinesiska gäster och resten västerlänningar. Ärligt talat tilltalade det mig inte alls. Visst, stolarna var bekväma, luften ren och kyparna pratade i samtalston till varandra (i motsats till att skrika, vilket jag här annars upplevt som kutym), men det är inte för att uppleva Sverige jag har kommit till Kina.

Idag återupptog jag mina studier i kinesiska språket. Fascinerande hur man kan lägga även mer komplicerade tecken på minnet. Det ser knepigt ut, men egentligen handlar det bara om att lägga ihop delar som man redan lärt sig, så att de tillsammans bildar tecknet. Sedan glömmer jag hela tiden bort tecken. "Var det ett eller två streck där?" Varje gång detta sker, vilket det gör ett antal gånger om dagen, blir jag stressad och känner mig dålig, precis som jag alltid gör när jag försöker lära mig något nytt. Detta fenomen hos mig har varit grunden till många dåliga och nedstämda dagar, men också till mycket kunskap jag annars kanske inte hade haft nu.

Nu ska jag gå ut på balkongen, titta mig omkring, bli lugn i själen, och sedan tänkte jag lära mig tecknet shou, 瘦, smal/mager. Den något otydliga bilden ovan är för övrigt tagen från balkongen. De gula tecknen i bakgrunden, 宜家家居, är östra Asiens enda IKEA, så får jag sillabstinens har jag räddningen nära till hands ;).