Peter

Som av en slump kom jag just förbi en dokumentär om Peter Jöback på SVT Play, denna fantastiska källa till reklam- och skränfri kultur. Jag blev ju kär i Peter första gången jag såg Aladdin, och är det fortfarande. Under dokumentären slänger han på ett avslappnat sätt sina händer i vida gester, och så gläds han åt livets små saker, exempelvis en glass. Då och då kan han säkert uppfattas som pretentiös och lite självgod, men vad innebär det då egentligen att vara pretentiös? Att verkligen tro på det man säger, och att tro på och gilla sig själv? Om omgivningen störs så av detta är det naturligtvis valfritt att sluta lyssna, eller kanske fundera på vad det är som är så störande. Ligger problemet kanske i den egna personen? Peter utstrålar en sådan positiv energi att jag blir som glad i själen. Javisst.

http://svtplay.se/t/116509/happy__handsome_and_unknown