Snart hemma igen

Jag sitter pa ett internetcafe i Zhengzhou och tankte bara uppdatera i all korthet. Det ar ganska rokigt har, och lokalen ar givetvis upplyst av nagra fa valdigt starka, valdigt vita lampor. Kina haller pa traditionerna, vart man an kommer!

Det ar naturligtvis omojligt for mig att beratta allt jag varit med om. Framfor allt har dessa veckor varit valdigt emotionella och mitt humor har foljt det valkanda bergochdalbanesystemet. Jag vet dock inte om varlden skulle bli lyckligare av att veta mer om detta. Mindre nyfiken kanske, men inte lyckligare.

Dock har jag ocksa haft valdigt mycket kul och jag har sett otroligt vackra platser. Sodra kinas berg ar fantastiska, sodra Kinas befolkning ar galen (speciellt i karaokelokalen, dit man gar ett par ganger i veckan) och sodra Kinas staders luft ar renare an Shanghais. Jag har traffat mycket nya vanner, jag har kant mig otroligt fri pa min cykel bland berg och vatten, och jag har pratat valdigt mycket kinesiska, vilket nu ar ett sprak jag kanner mig mer och mer bekvam med.

Med tiden gick det mig dock pa nerverna att hela tiden vara tillsammans med andra. Min under min barndom uppbyggda ibland for starka sjalvstandighet gjorde sig som vanligt pamind, och jag fick ibland kampa med mitt humor for att inte verka sur. Det tar pa nerverna att hela tiden folja andra, och speciellt da man befinner sig i deras kultur i deras hemstad, dar deras interna skamt dras och dessutom pa deras eget sprak. Manga karaokekvallar, middagar hos den kinesiska familj jag bodde hos, utekvallar, cykelutflykter, diskuterande, kortspelande och tagresande senare bestamde jag mig sa for att pa egen hand upptacka lite. Darfor sitter jag nu i en stad ingen kanner till, dit ingen egentligen har en anledning att aka. Jag har under mina nu tre dagar har inte sett en enda utlanning, fran min spegelbild bortsett, och jag har det mycket bra.

Forsta dagen efter att ha checkat in pa mitt mycket trevliga hotell med mycket trevlig personal gick jag for att ata lite mat. Val dar fragade en dam med det har mot utlanningar typiskt trevliga tonfallet "Sir, do you need any help", varvid jag pa hennes sprak svarade att hon garna far beratta vad hon tycker ar gott. Resten ar historia. En annan tjej blandade sig i samtalet, vi borjade prata, hon visade sig vara yogainstruktor och hon bjod med mig pa sitt pass. Det har med yoga ar ju ett speciellt kapitel i mitt liv, och nu efter att jag verkligen tagit chansen att prova kan jag bekrafta att jag faktiskt ar sa dalig som jag forestallde mig. Mina ben ar ungefar lika rou ruan, viga, som lyktstolpar. A andra sidan fick jag sakert de tva gamlingarna bredvid mig att kanna sig bra, for de var langt mycket mer flexibla an jag. A tredje sidan ar det ju, som yogalararen flera ganger papekade, ingen tavling, savida man inte onskar tavla mot sig sjalv. Jag har sedan gatt pa ett par pass till, och aven om jag fortsatter vara otroligt dailg ar det en intressant upplevelse och givande infor framtiden. Jag blir inspirerad att trana och mjuka upp min kropp. Sa inspirerad att jag i forrgar gick och kopte traningsklader och skor och gav mig ut pa en springtur genom Zhengzhous gator. Otroligt skont, och eftersom det har firades Yuan Xiao Jie ackompanjerades jag av tusentals fyrverkerier. Avslutningsvis kopte jag mig ett sockerror att tugga pa medan jag knallade hemat. En valdigt speciell kvall; ovanlig och lite ensam kansla, men samtidigt renande pa nagot satt.

Denna tidigare namnda yogainstruktor har nu blivit min van, och vi umgas mest hela tiden. Om jag vill kan shui, titta pa vatten, tar hon mig till ett stalle med vatten. Om jag vill chi dong xi, ata, tar hon mig till en restaurang. Om hon ser trott ut tvingar jag henne att ga och lagga sig, och sa ses vi en stund senare. Detta kanns som ett ultimat slut pa denna min semester. Snart ar jag hemma i Shanghai igen, dar jag ska ta tag i studier, livet samt vattna blommor, eftersom min medboende antagligen glomt gora det.

Jag bor tillagga att detta inlagg inte ar rattvist fordelat. Nittio procent av min vistelse ager rum utanfor Zhengzhou, och det som tagit mest tankekraft agde rum innan jag kom hit, men det far inte plats i denna blog. Dessa shi qing, saker/handelser, passar battre nagon annanstans.

Med detta sagt gar jag nu ut i solen och kanske koper mig en glass!
Andreas