Lördag

Fräulein Binkowski lämnade mig imorse, efter att vi ägnat det senaste dygnet åt oss själva och våra förkylningar. Vi har suttit invirade i filt på min balkong och druckit ganmao-te, förkylningste, 感冒茶, tittat på film och pluggat lite, väldigt lite, kinesiska.

Idag gick jag ut och rastade min lite smådegiga och rätt snoriga kropp. Kroppen och jag var ute och gick några timmar, och hamnade bland annat i en park. Folk, flyger sina drakar, sjunger klassisk kinesisk opera omringade av beundrare. De dansar i stora klungor och utan någon på utsidan skönjbar glädje till discomusik, idag ledda av en kille med cigarett i ena handen och dirigentpinne i andra. Många gör gymnastik för sig själva, och jag förundras över hur flexibla mångas kroppar är här. Många åttioåringar är betydligt vigare än jag. Ordet, tillika tecknet, för dagen får därför bli dun, 蹲. Ett vackert tecken med samma betydelse som engelskans squat, det vill säga den kroppsposition då knäna är fullt böjda och baken är i samma höjd som anklarna. Jag lyckas inte alls, gamlingarna här lyckas fantastiskt.