Mycket

Klockan är tjugotvå sjutton och jag kom precis hem från jobbet. Lyssnande på Christophe Willem, en i falsett sjungande kille jag upptäckte på fransk TV i julas, tänker jag nu tillbaka på de senaste dagarna i mitt liv. Faktum är att de varit väldigt intensiva. Sena nätter, väldigt tidiga mornar. Jag drabbades dessutom för ett par nätter sedan av sömnlöshet. Det händer otroligt sällan, men jag kunde inte sova. Jag vände och vred på mig, och funderde på sommaren jag har framför mig. Fortfarande mycket formalia att få klart, resmål att upptäcka, relationer att ordna, saker att samordna.

Så, vad har hänt? Jag har jobbat, såklart, och så har jag gjort en hel del spännande möten. Dels ett möte med mitt tidigare liv, då jag igår kväll var med och anordnade ett partaj för cirka 160 personer på skolan (mycket bära tallrikar blir det). En kort period var jag nere hos dem, på dansgolvet, och jag kände, liksom förut, att det ju faktiskt var ganska trevligt. Spännande, jobbigt och sexuellt på samma gång. Även om folk brukar vara betydligt snyggare där jag gick ut. Färre dåligt skötta skägg, men samtidigt mycket plastigare typer. Hursomhelst upptäckte jag senare under kvällen att det nog ändå inte var så trevligt, och jag insåg att jag nog ändå är på rätt bana.

Tidigare samma dag mötte jag på min skolas i solsken indränkta borggård Sofia, en gammal arbetskamrat från min tid hos Castrol på Kungsholmen. En ren slump, så det var väldigt kul. Jag upptäckte, återigen, att vi var ganska olika, men att vi fungerar ganska bra när vi träffas på ett opretentiöst sätt, likt detta. Hon väldigt uppe i varv, och jag myslugn i på tok för varm tjock tröja. Vi säkerställde innan vi skildes åt att vi hade varandras nummer, och konstaterade sedan att vi nog ändå inte kommer ringa varandra. Sant, antagligen. "Kanske ses vi ute", sa hon, men även det är inte särskilt troligt. Jag hänger otroligt lite på Stureplan.

Sedan har jag återigen träffat Timo och Clara, mina ständiga följeslagare från Kina. Alltid kul att se dem, eftersom vi har så mycket gemensamma minnen. Samtidigt kul att se hur dessa människor, som jag lärde känna under ganska speciella förhållanden, fungerar när de befinner sig i samma vardag som jag annars är van vid.

Det bästa av alla möten måste dock ha varit det med kinakvinnan på skolan. Jag var av Internationella Kansliet på skolan inbjuden till ett seminarium för att prata med dem som åker till Kina på utbytesstudier nu i höst, eftersom jag var där förra sommaren. För övrigt ett otroligt intressant seminarium. De hade bjudit in en svensk (tror jag) kvinna, som levt stora delar av sitt liv i latinamerika, och hon pratade med oss om fördomar. Vilka fördomar har vi, och vad grundar vi dem på? Vad är konstigt? Varför tycker vi fransmän är otrevliga när de avbryter varandra när de pratar, och varför tycker de vi är mesiga när vi inte gör detsamma? Vad är rätt, och varför tycker vi att det svenska är det?

Hursomhelst, jag fick chansen att visa henne mina nyförvärvade kunskaper i hennes språk, och hon tyckte det var rasande intressant. Hon bjöd in mig att träffa den ledande professorn i Kina i frågor rörande trådlös kommunikation, eftersom han nu är på blixtvisit här i Sverige. Imorse tog jag så på mig finskjortan och fick möjligheten att sitta med denna kinesiska delegation när de diskuterade och jämförde det svenska universitetsväsendet med det kinesiska. Bara själva mötet var otroligt intressant med alla de icke uttalade hiearkiska mönster, av vilka jag nog bara förstod hälften, eller den från Kina medtagna tjejen, som verkligen gjorde allt hon kunde för att vara de kostymklädda herrarna till lags.

Jag och professorn fick några få minuter på tu man hand, och vi diskuterade framtid, studier, intressesfärer, kinesiska och Kina. Han gav mig sitt visitkort, och genast for en rad tankar om kutym och seder genom mitt huvud. Jag tog, med risk för att verka japansk, med båda händerna emot hans kort, tittade honom i ögonen och sa "谢谢 Mr Professor", hoppandes att jag inte begått alltför många faux pas. Så fort jag var i närheten av Nanjing, 南京, där han är verksam, skulle jag i alla fall höra av mig till honom, så skulle han visa mig sina laboratorier, samt introducera mig för några av sina doktorander. Ovanlig och väldigt intressant dag.

I övrigt flyter det på bra. Tentorna börjar närma sig, vilket i sig är lite oroväckande. Jag har inte lagt särskilt mycket fokus på studier den senaste tiden. Det finns så mycket annat att göra. Människor att träffa, sol att sola i, cykelbanor att upptäcka. En kompis till mig har just köpt cykel och skaffat ny lägenhet, så jag tänkte slå två flugor i en smäll imorgon och cykla ned till henne. Vi kan ta en cykeltur, och jag får se hennes lägenhet.

Slutligen kan jag inte annat än att önska mina nära och kära några sköna dagar i solen! Speciellt far som hjälpt mig att äntligen få upp min taklampa, och så farmor och farfar som jag pratar alldeles för lite med. Farfar önskar jag dock några sköna dagar i skuggan, då han inte direkt är urtypen för solbadare ;).