Nästan fredag

Jag såg just filmen "Go West" om krig och kärlek på Balkan i början av nittiotalet. Det slutade med att jag satt här hemma i soffan och snyftade i min ensamhet. Jag blir alltid glad, och faktiskt lite förvånad, när min hjärna slutar vara okänsligt rationell och istället reagerar så som en hjärna bör.

Denna blogg tar sitt slut här. Jag har fört bloggar öppna för allmänheten i tio års tid, och har inga intentioner att sluta för gott nu, men jag pausar en stund; känner av läget, pratar med mig själv. Jag har i detta forum för envägskommunikation uttryckt känslor och tankar, och jag har försökt ge dem som önskat en chans att komma mig närmare inpå livet. När jag haft tvivel och funderingar, när jag klurat på mitt liv, när jag planerat för min framtid, när jag fascinerats av vår fantastiska värld eller när jag känt mig skakig i min nutid, då har jag kunnat skriva ned det här. Ibland har fokus kanske legat lite för mycket att få mig själv att framstå som fränare än vad jag egentligen är, men i stort har denna blogg återgivit en korrekt bild av det som utgör mitt liv och av det som rört sig i min hjärna.

En känsla av att de ibland ganska stora textmassorna här i allt större grad tar över och kontrollerar mitt liv och det sätt, på vilket jag betraktar min omgivning, tillsammans med en viss känsla av nakenhet och rädsla för att ideligen bli feltolkad (eller ännu värre, helt otolkad) får mig nu att lägga detta projekt på is, 0° K. Jag finns fortfarande kvar i verkligheten, via GSM-nätet och via epost.

Wir beenden das Programm und wünschen allen Hörern eine gute Nacht.

2003

Idag hittade jag som av en slump nyckeln till min högstadie- och gymnasietids alla tankar. Jag har haft dem inlåsta i ett skåp som jag tappat bort nyckeln till, men nu kom den alltså åter till mig. I skåpet finns saker som påminner om tankar jag tänkt, tankar jag borde ha tänkt, människor jag träffat, komplex jag haft, fix idéer jag lidit under, människor jag gjort mig beroende av, åsikter jag nu övergivit och ångest jag numer lärt mig strunta i. "Aldrig mer under tjugo", det är en tanke jag ofta värmer mig med.

Dagens tips får bli att skriva ned sitt liv. Under skrivandets gång underlättas hjärnans tankearbete kraftigt, och efteråt är det oändligt intressant att se hur tankesätt och liv ändrats över tid.

Onsdag

Idag vaknade jag halv elva, efter att då ha sovit i tolv timmar. Det var inte bara angenämt utan även ganska skönt. Jag var trött efter att ha låtit penetrera båda mina armar och att sedan i den ena injicera ett gäng bakterier och att pö om pö tappa den andra på blod. Att sedan vid upprepade tillfällen doppa ena armen i isvatten samtidigt som en kvinna står och trycker ett instrument hårt hårt mot min axel för att se hur min smärtgräns ändras då en del av min kropp utsätts för stark smärta gjorde inte saken bättre. Intressant, jovisst. Uttröttande, absolut.

Idag var jag på KTH och lyssnade på en ganska inspirerande projektledare från SL, och cyklade sedan via Östermalmsgatan till ett möte anordnat av Avanza Bank där ett antal fondbolag presenterade sina lösningar på den största av alla mina problem; hur och var ska jag placera mina sparpengar. Kvällen vad god, vinden var med (till skillnad från imorse när den var mot och kastade sten i ansiktet på mig).

Peter Jöback, ugn och i förväg förberedda surdegsknyten, gör er nu beredda! Här kommer jag för en ny omgång.

Mer kul

Glöm tidigare inlägg. DETTA är kul, och får ses som en fantastisk avslutning på denna redan trevliga måndag!

Humor

Detta är seriöst roligt. Speciellt Mona och Beatrice.

Pimpinella

Jag, liksom många andra, tycker personerna i Googles styrelse är lite otäcka. Via sina skanningar av både böcker och brev samlar de långsamt in detaljerad information om vad människosläktet både ägnar och har ägnat sig åt genom tiderna. Perfekt upplägg för att en dag ta över jorden!

Men!, samtidigt är det ju fullkomligt urfräsigt att exempelvis detta ligger så lättillgängligt för mänskligheten. Jojo.

Afton och framtid

Ikväll har jag tänkt lite på min framtid. Jag har kollat runt på internet vad världen har att ge mig, och så har jag tänkt på vilka kurser jag ska läsa den kommande studieperioden. Som ingen vet är jag rätt förtjust i reglerteknik och modellering av min omvärld. Jag har stundom försökt förmedla mitt intresse för detta, men blir allt som oftast stoppad av utrop som "naää, uschaaen va trist dä låter, dä där orkar ja bante lyssa på", eller för all del "allså va ska en ha allt dä där te". Hursomhelst, detta är min blogg, och jag väljer således tema och ämne.

Jag var för en stund inne på geometrisk styrteknik eftersom kursen har en så väldigt inspirerande introduktion på sin hemsida. Sedan gick jag dock in mer i detalj på vad som kommer läras ut, och även om det faktiskt verkar väldigt skoj och skulle lämna mig med väldigt trevliga kunskaper inte bara inom styrteori, utan även inom linjär algebra, kommer det i samband med de övriga kurser jag ämnar läsa antagligen innebära att jag, Andreas, blir trött. För trött för mitt eget bästa. Tanken är dock tilltalande; att sitta på KTH till långt in på natten, att tänka, lyssna, fika, prata, klura och att sedan känna hur tröttheten kommer smygande och hur mina medstudenter en efter en lämnar den datorsal jag antagligen sitter i. När klockan är alldeles för mycket går jag ensam genom en lång stenkorridor med ekandet från mina steg som enda följeslagare. När jag kommer ut i luften är det kallt, men jag har jacka på mig. Teglet är upplyst och ger en behaglig gul reflektion ut mot fontänen. Det påminner mig antagligen om det stora hus farfar bodde i när jag var liten, och så hinner jag nog tänka på hur fina alla löv är innan jag ankommer och låser upp min fjäderlätta cykel (vilken för övrigt många inte tycker får tillräckligt mycket utrymme här i bloggen). Är det fredag cyklar jag genom stan, mest för att det är intressant ur ett antropologiskt perspektiv. Men, som sagt, denna kurs ska jag alltså inte läsa; min nyss beskrivna, något romantiserade, upplevelse av kvällsstudier kan då komma att fläckas.

Nu ska jag gå och lägga mig så jag orkar med inte bara mitt ego utan även den lektion jag ska hålla imorgon.